Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Yujin Zhang - 14 november 2011 22:27

Under det senaste dygnet kunde man läsa lite överallt om händelsen som inträffade förra veckoslut då en kvinna ska ha fastnat vid mittendörren med barnvagnen utanför bussen och bussen ska ha ”kört iväg” (enligt DN). Jag har pratat med bussföraren i frågan (som t.v är avstängd) och tänker här återge bussförarens version av händelsen, som skiljer på vissa punkter.


Händelsen inträffade alltså förra fredag (11/11), strax efter kl17 på Keolis 5135 på linje 42 vid Odenplan riktning Karlbergs station. Det rådde stora förseningar i Stockholmstrafiken denna eftermiddagsrusning och stämningen i bussen bedömdes vara stökigt med skrikande och stressade passagerare pga trafiksituationen.


När kvinnan med barnvagnen skulle gå ut ur bussen från mittendörren slog dörrarna igen utan att kännanden kanten märkte av kvinnan. Bussföraren ska då ha tryckt på dörröppningsknapparna men utan effekt. Efter en viss felsökning bestämde bussföraren att slå ifrån dörrkretsen (som i den nämnda bussen ligger rakt ovanför bussens innerspegel) för att återställa dörrarna (genom att slå på den igen). Denna manöver görs i princip flera gånger under en och samma tur speciellt vid vintertid pga diverse dörrproblem. Under sommartid är problemet mindre, men det brukar vara den sista lösningen innan man ropar till trafikledningen (alternativt prova slå av huvudströmmen först).


Bussföraren hade aldrig intentionen att köra iväg ifrån hållplatsen. Genom att slå ifrån dörrkretsen försvinner även dörrbromsen samtidigt som alla dörrar tvångstängs. Dörrbromsen (även kallad hållplats-/uppehållsbroms) betyder i princip att så fort någon dörr är öppen så går bussen inte att köra. I och med att dörrkretsen var frånslagen betydde det att bussen kunde rulla fritt om ingen annan broms var ilagd. När bussföraren sedan märkte att bussen började rulla (hållplatsen i frågan ligger i en svag lutning) drog bussföraren i handbromsen så bussen tog stopp. Sedan gick föraren bakåt och öppnade mittendörren genom nödöppnaren. Vid det här laget uppfattade bussföaren kvinnan som aggresiv och svårhanterad varför bussföraren bestämde sig att inte följa efter kvinnan (som redan har gått iväg
direkt efter händelsen). Efter bussföraren kom tillbaka till förarplatsen gjorde föraren ett anrop till sin trafikledningen och rapporterade dörrfelet men huruvida bussen fick fortsätta köras i trafik är osagt.


Bussföraren vill hälsa att företaget, Keolis, hantering av situationen internt var helt acceptabelt och är nöjd med det. Bussföraren har redan pratat med platschefen, kamratstödjare och även facket. Som det nämndes tidigare är bussföraren avstängd tills vidare och samtalet mellan bussföraren och arbetsgivaen kommer att fortsätta imorgon.


Sist vill jag också kommentera två av medias uppgifter:

*Föraren hade ingen hörlurar (som flera tidningar påstår) i nån av öronen men fm radio var påslågen.

*Den sk avkänningslisten, bland SL-trafiken kallad kännande kant, går ej att stäng av förutom möjligen om man
börjar gräva i säkringsskåpet. Det alla media menar är alltså dörrkretsen som bussföraren har slagit av och är alltså nånting som förekommer dalig under vinterhalvåret pga diverse dörrproblem men som sällan märks av resenärerna. (Ett annat alternativ är tvångstängning men i detta fall kunde föraren inte manövera dörrarna överhuvudtaget varför det borträknades)

ANNONS
Av Yujin Zhang - 29 oktober 2011 21:14

Nu har det hunnit bli 30 juli och nationaldagen i Schweiz närmar sig (1 aug). Att fira Schweiz nationaldag stod dessvärre inte med på schemat utan ikväll ska det åkas tåg. Men vi backar några timmar och ser vad denna lördag juli anno 2011 har att bjuda.

Efter en rejäl frukost a la hotellstil checkade vi ut, klättrade uppför berget/kulle/hög som Bern ligger på - vaför tog vi inte hissbana upp? Jo...officiella anledning är väl att det kostade mer än vad vi hade i schweiziska franks.


Det blev ett obligatorisk besök till järnvägsstationen för dumpning av ryggsäckorna och sedan digga lite bussar precis utanför järnvägsstationen.


Spårvagnskonduktören var sugen på att fota lite ledbussar och spårvagn på denna "gågata" men blev lagom besviken när han insåg att man höll på bygga om bakom fotografen varför alla bussar och spårvagnar hade omlagda körvägar. Nåja, en promenad på denna gatan blev det iallafall.


Målet var ett återbesök till björnparken som ligger mitt i staden, andra sida denna bro (fast nu har vi redan korsat bron, så björnparken ligger bakom fotografen). I bakgrunden syns en Volvo B10LA CNG, den vanligaste busstypen i denna stad, förutom alla gamla Merca.


Här är bron som fotografen stod på förra bilden. Vid besöket förra året hade man byggt ett antal trappor a la plattan i Stockholm så att man kunde sitta och doppa fötterna i floden (det är ju trots allt 30 grader en sommardag i denna stad) och svalka sig, vilket många gjorde och njöt av utsikten. Till våra besvikelse byggde dem ett staket vid detta besök vilket gjorde det omöjligt att komma nära vattnet. Nåja, viker man kroppen åt höger så har man iaf några björnar att glo på och en kanin eller två..


Efter besöket vid björnparken knallade vi vidare och hittade denna parkeringsplats med några stoppförbudsskyltar för många...


Som tidigare nämnt brukar det vara 30 grader en vanlig sommardag i denna stad och den 30 juli var det inget undantag. Så här dags på eftermiddag började vattnet i 2 liters flaskorna sina och behovet på drickbart vatten växte. Spårvagnskonduktören kom på att vid fjolårets besök tipsade en bekant i stad att man kunde dricka vatten som komer från dessa fontäner. Ja bra ide tyckte vi och fyllde på vattenflaskorna och tog många klunkar.



Men ajdå..vänder man på ryggen inser man att det rinner vatten under dessa galler ja då dök ju frågan upp om det var det vatten som pumpas upp i fontänen... tror inte vi behöver veta svaret och ni behöver heller inte veta vad vi hittade i dessa akvedukter.

Nåja, vandringen tillbaka mot järnvägsstationen fortsatte och längs vägen hittade vi denna klump med människor som stod still och blockerade vägen. Vad kollade de på?


Inte så mycket mer än denna klocka - det finns säkert nån historia bakom den och står säkert med på alla turistguider men för oss var intresset för den var ungefär lika stor som efterfrågan på koldioxid.


Folkmassan stod såklart i vägen för övrig trafik och man hade vakter (=fas3 jobb?) som försökte vinka bort folk så bussen kunde sväng höger. Bussmodell - en Volvo B10LA CNG (som vanligt).


Framme vid järnvägsstationen och lunch stod näst på listan. Att hitta ett käkställe inom tätorten som tar någolunda humana priser (betänk också att man i Norden redan har rätt höga priser) var i princip en omöjlighet och det var ingen ide att köpa en bussbiljett för att åka ut till ingenstans för att käka billig mat för bussbiljetten i sig var..ja. En kvart senare lyckades vi hitta en kiosk som sålde dönner för motsv 85SEK och med en halvliters Cola blir det ca 120SEK. Ja okej vi är på semester, vi kan gå med på det, men nu dök en annan grej upp, nämligen att vi hade inte tillräckligt pengar i deras valuta och var absolut inte intresserad av att ta ut mer franks. Euron hade vi däremot och då dök chansen upp att förhandla.. Några ordbyte i tyska (blandat med svengelska) kom vi undan med €20 totalt.


Efter maten knallade vi upp till bussterminalen och digga lite regionalbussar, som kördes av Posten. Postbussar lever kvar i Schweiz! (om än bara märket...).  


Det är en lördag i Bern, Schweiz och nationaldagen var på måndag så det såldes fyrverkerier lite överallt. Kan knännas lite konstigt att sälja fyrverkerier mitt under sommaren, även för en kines som är rätt van med fyrverkerier under dec-jan-feb. MIGROS är annars en livsmedelsbutik som är rätt populär i Schweiz som motsvarar ICA eller Coop (eller vänta, Coop finns i Schweiz!).


Ett besök i MIGROS resulterade i detta inköp; nån sorts kaka för att fira - juste - nationaldagen. Alla bageri sålde dessa (Augustkuchen?) fast med varierande pris, varav det billigaste som vi kunde hitta fanns i MIGROS. Ja man blir dumsnålt på sådana resor och det slutar alltid med att man ångrar att man inte spenderade lite mer pengar när man väl är hemkommen.


Efter besöket i matbutiken var det dags att lämna Schweiz huvudstad och åka till den staden som man annars förknipper Schweiz med (förutom Geneve då), nämligen Zurich. Eftersom vi valde att inte använda interrailkortet denna dag valde vi att köpa en separat tågbiljett till regionaltåget ("IR" - interregional) på en resa på drygt 85min. Priset för denna resa då? 376SEK. Och ni som klagar över att SJ har höga priser! Försök hitta ett "Reg", regionaltåg som SJ kör, på 80min, som kostar lika mycket! Innerst inne känns det som att det hade varit billigare att använda en interraildag och pröjsa på nån annan resa istället.. 


Vagnarna var däremot utan tvekan fräscha och beläggningen var inte så hög denna lördagseftermiddag. Sitterplatserna var kanske inte de mest bekvämma tyvärr...


Uppehåll i Olten - en knutpunkt om Spårvagnskonduktören kommer ihåg rätt, för vidare färd mot Basel, bla.


Kollar man ut genom fönstret kan man se lite uppställda vagnar på bangården; påminner lite om Roslagsbanans dubbla dörrblad.


Färgen på dessa vagnar ger en östeuropeisk eller kommunistisk känsla...


Och så kan man såklart också digga naturen under större delen av resan. Tyvärr fanns eluttaget bara vid ändena av vagnen och då troligen avsett främst för städare men platserna var upptagna så laddning av telefonen gick inte så bra.


Nästa station Zurich, slutstation, tåget vänder. Det var precis det som gällde för tågsättet. Spetsvändning var det i Zurich tillbaka mot Bern. Denna lördagseftermiddag var det många som ville åka ifrån Zurich som det syns på bilden.


Banhallen i Zurich Hbf. Nu återstod drygt 6 timmar innan vårt tåg skulle avgå. Det fick bli det gamla vanliga, leta upp förvaringsskåpen och dumpa ryggsäckorna.


Gatan precis utanför Hauptbanhof är ganska bred och trång; inte så mycket plats fanns över för gående och man har byggt ut sk "undergrounds" a la Londonstyle här under denna gatan så att man ska kunna korsa gatan och komma upp till diverse platser, t.ex spårvagnshållplatsen rakt fram i bilden eller där fotografen står.


Följer man spåret däremot så blir det lite mer stadskänsla med spårvagn, människor överallt och minimalt med bilar (det är väl ändå det europeiska idealet?). Nåja, efter en dags vandring i Bern och en tröttsam resa på 85min som kostade knappt 400SEK tyckte vi att det var dags att sitta, vila och bara studera stadslivet lite. Tror det eller ej råkade det finnas några rader med bänkar precis bakom fotografens rygg...


...som visade sig vara ganska bra ställe att digga lite spårvagnar och studera körstilen i denna stad kontra Stockholm.


Eftersom besöket var knappt sex timmar beslöt vi att inte köpa nån dagkort och istället bara vandra lite hit o dit i denna stad. Här har vi kommit fram till nån sorts knutpunkt för spårvagnarna.


Vandrar man vidare kommer man fram till denna motsv S-bahn station Selnau.


Vänder man blicken 90 grader till vänster ser man en flod fast den kändes inte lika ren som floden i Bern..


Stationen då? Jo, den låg under floden kan man väl säga. Går man nerför trapporna och sedan tar en rulltrappa tiotal meter neråt kommer man fram till denna platform. Som övriga av kontinenten (förutom Frankrike då) fanns det ingen spärrar utan det var bara att kliva på platformen..


Ett tåg kommer in till stationen medans Bussförare från Koelis studerar biljettmaskinen storlek stor som liknar Skånetrafikens motsvarande.


Vandringen fortsatte mot järnvägsstationen och på en korsning lyckades vi hitta en Selectaautomat. Att det fanns en sådan automat på en gatukorsning är rätt ovanlig i sig för en som bor i Sverige men utbudet på automaten föråvande oss ännu mer.. Det märks att butikerna har stängt på söndagarna i denna del av världen...


Och så var det dags att inhandla middag. Spårvagnskoundktören insisterade i att besöka Coop mittemot järnvägsstationen eftersom det finns ett hörn där man får köpa chicken nuggets, lökringar, pommes och allt annat friterade lösvikt. Utan nån vidare kommentar från Bussföraren från Keolis hamnade vi i butiken och stund kom vi ut från butiken med var sin påse med 4-5 kartonger med friterad mat a la lösvikt.


Såklart var det obligatoriskt att inhandla alkohol. Spårvagnskonduktören blev rätt förtjust i Löwenbräu, vilket lät tyskt, tills Bussföraren från Keolis vände på burken och visade pantärket "1 SEK".. Jahupp, så var det med det märket. Vad blev det då? Jo, två burkar öl med Coops eget märke! Garanterad 100% schweiziskt (...eller tyskt).


Medans vi käkade i järnvägsstationens källare med alla förvaringskåp och några skumma butiker funderade Spårvagnskonduktören om mobiltelefonen inte riktigt har slagit genom i denna stad mitt i Europa.. Telefonautomater verkar helt klart fortfarande ha en viss marknad för att motivera antalet automaterna, eller så hade dessa bås andra funktioner.


På bottenvåningen kunde man digga denna Routemaster fast med reklma för cigg - nånting som aldrig hade gått i Sverige?


Nu börjar det närma sig kväll och ryggsäckorna är hämtade från skåpen och promenad går mot tavlan med avgående tåg.


22:40, EN Wiener Walzer stod på meny denna kväll och som det syns avgår tåget från Gleis 7.


Inte bara vi som fotar tåg.


Denna lördagskväll hade vi inte samma tur som fjolåret. Kursvagnen till Budapest visade sig vara fullbokade enligt försäljningen i Bern och bekräftades vid en genomgång i egen person. Förra året fick vi t.o.m råd att inte köpa till platsreservation för att det var så få i denna kursvagn.. En annan detalj är att kursvagnen är renoverad denna gå, med bla vackumtoalet medan förra året var det bara ett rör rakt ner mot marken, alltså samma standard som franska vagnar. Nyhet för i år är även att kursvagnen till Prag är borttagen och istället har CNL en egen avgång mot Prag..


Vi fick nöja oss med ÖBBs vagn som tog oss till Wien. Från Wien kopplades kursvagnarna till det ordinarie tåget mot Budapest med ett uppehåll på drygt 30min. Reservationsuppgifter för vår kupe; tyvärr har alla samma destination, 6 personer i en kupe för 6 personer.


Någon bekväm kväll blev det absolut inte ty 6 personer är alledelles för många för att njuta en nattågsresa. Man fick sitta spikrakt upp och ha benen 90 grader och ändå slog knän mot personen mittemot dig. Jobbig värre..


Men natten gick sakta men säkert förbi och några timmar senare har man kommit ett tiotal mil längre österut...

ANNONS
Av Yujin Zhang - 26 oktober 2011 20:37

På sista avsnittet klev Spårvangskonduktören och Bussförare från Keolis ombord på nattåget med destination södra Frankrike. Under nattens gång har det varit livligt på vagnen där vi satt, som bestod 90% av folk på ett och samma ursprung och pratade ett språk som uppebarligen inte var franska. Nånstans längs vägen hamnade dessutom en resenär i bråk med konduktören ombord varpå det fick bli ett ofrivilligt uppehåll på nån bangård utan platformar. Två andra konduktörer dök upp från var sitt håll i tåget och alla tre tog tag i den passageraren och avvisade honom från tåget. Eftersom varken Spårvagnskonduktören eller Bussföraren hade ork eller lust att plugga franska i grundskolan och gymnasiet fattade vi inte vad som förorsakade bråket.


Efter lilla dramatiken med resenären lyckades Spårvagnskonduktören blunda nån enstaka timme strax efter midnatt och vaknade senare med denna utsikt. Det märks att vi har hamnat söderut i Europa nu.


Destinationen var som sagt södra Frankrike med biljetterna till Marseilles (men eftersom tåget blir ett dagtåg efter Marseille behövde man inte någon reservation ifall man vill vidare till Nice) och längre än så åkte vi inte med tåget. Tanke för dagen var att besöka nån stad mellan Marseille och Nice för att sedan ta dagens enda TGV direkttåg till Geneve senare på eftermiddagen.


Den plan fungerande inte riktigt som vi hade tänkt oss - fransmän var tydligen inte lika flexbila som tyskarna. Inte kan man bara hoppa på ett TGV tåg som man gör med tyska ICE... Jaja, vi hittade ingen bra förbindelse med TGV och uppsökte därför biljettkontoret bara för att få beskedet att ALLA TGV avgångar från Marseille till Lyon var fullbokade för dagen och enda realistisk förbindelse till Geneve var regionaltåg med byte i Lyon, som avgår ungefär 1½ timmar efter vårt nattågs ankomst.


Längre än så kom vi inte på vad som blev ett jättekort besök i Marseille...


...och vänder man på ryggen ser man vägen som leder till nånstans (centrumet?)...nån vidare lust att upptäcka kvaret runt järnvägsstationen fanns icke då staden stank från piss och minst tre stycken döda pippi låg och ruttnade på gräsmattan... Ingen vidare syn - kanske var det lika bra att dra härifrån så snart som möjligt.


En bild på stationshuset. Det var inte så mycket folk som vandrande omkring och inne i byggnaden fanns militärfolk ungefär var femte meter - förhöjda beredskap av nån anledning? Eller kanske bara vardagen i franska järnvägsstationer?


I vilket fall knattade vi vidare till tåget. Eftersom stationen i Marseille är en säckstation och folkflödet går i en riktning så tyckte fransmännen att man inte behövde nån mer skylt än den som finns vid stoppbocken. Tåget var långt, många vagnar och hade absolut ingen passagerare; nån destinationslapp kunde inte heller hittas på dörren men eftersom det var ett regoinaltåg och vi har giltiga biljetter så spelade det ingen roll även om man hamnade fel.


Klockan var strax efter 9 när regionaltåget mot Lyon rullades ut från Marseille - en stad inte värt att besöka igen. På vår vagn fanns inga fler passagerare och ACn var också såklart trasig.

På grund av det korta uppehållet i Marseille hann vi aldrig med frukost och nu ges därför en chans att få igen en missad måltid, bestående av sockerbröd, sardiner och prinskorvar med kötthalt på 25%.....


Vid en vandring genom tåget lyckades Spårvagnskonduktören hitta en dörr med en handskriven lapp som talade om tågets destination...eller så var det ingen som orkade ta ner lappen. Ja...har nog inte varit med om ett land där det har varit krånligare och mer ovälkommnande. Den sista timme innan avstigningen ökade beläggningen i vagnen från 0% till bra över 80%, så visst, det finns nog en och annan passagerare som vågat sig på äventyret med franska tåg.


Många timmar senare så var man äntligen framme. Här var temperaturen ännu högre än Marseille; ungefär 33 grader blev det denna sommareftermiddag. Som vanligt är första punkten mat. En fördel med järnvägsstationer på kontinenten (som Sverige är rätt dåligt på) är att ha stora mataffärer precis invid järnvägsstationen a la Coop Forum eller ICA Maxi och inte bara nån ICA Express.. I vårt fall hittade vi Carefour där ännu mer sockerbröd inhandlades tillsammans med 4st 2L mineralvatten och lite annat smått och gott.


Stationsbyggnaden, som många andra stora städer är vl integrerat i området. Det fanns lite mer folk i denna järnvägsstation jmf med Marseille men det kan också ha berott på att klockan har passerat 12.. Inne i byggnaden var det trappgånger, planskilda gångar kors och tvärs utan nån symmetri. Tur att det fanns skyltar som guidade oss till rätt platform; bra att man iaf i denna del av världen använder arabiska siffrorna och inte andra konstigheter för att visa spårnummer.


Enligt skylten ska det vara ett regionaltåg men vad är det här? Får man åka TGV iaf? Nääää....sån tur hade vi såklart inte. TGVn hade destination Lille och ett snabbt titt inne i dem gav en ganska tung 70-talskänsla. ICE3 känns såååå mycket bättre. :D


Men snart upptäckte Spårvagnskonduktör ett problem: det fanns två tåg med samma avgångstid från samma spår, ena till Geneve och andra till Saint Gervais. Det stod en kort text brevid båda destinationer men såklart var det bara på franska. Utrop gjorde också och man hörde ordet Geneve ganska många gånger, ja, antagligen om att Genevedelen är ena ändan av tåget och man delar på tåget nånstans längs vägen. Spårvagnskonduktören frågade en annan passagerare vad som gäller och vi reda på att "det främre tågsättet fortsätter till Geneve". Aa okej problemet löst, eller?


...såklart inte. Tåget kom in på platformen 10 minuter efter annonserad avgångstid utan fungerande destinationsskyltar på utsidan. Så sprang vi (och många andra) till första vagnen bara för att inse att det står "Saint Gervais" på skyltarna. Nämen vad nu? Japp....det visade sig att föraren bytte körriktning så det som var första vagnen när tåget kom in till platformen hamnade nu längst bak. Tåget i sig såg ut som Stockholms X60 och bestod av tre enheter så det var inte värt att försöak springa til enheten i mitten när tåget redan var 10 minuter sent - vi får lösa det med konduktören istället. Det var mycket folk på tåget, ungefär som morgonrusningen i Stockholmstrakten men skillnaden var att många hade baggage och bestod av turister. När konduktören kom var hans första fråga "are you going to Geneva?" O så fick vi reda att vi kunde byta i och bara i Bellegarde. Detta sa konduktören till många runt omkring oss - vi var nog inte ensamma om att kliva på "första" vagnen i tron att den hade destination Geneve.. Framme i Bellegarde flydde hälften av människorna i vagnen och började språngmarschen mot första enheten - ingen vågade ta enheten i mitten då dess destination var oklart.

Resan vidare till Geneve gick bra utan nåt vidare problem. När vi började närma oss Geneve insåg Spårvagnskonduktören att det skulle gå ett tåg mot Bern om drygt 6min, kl16:45. Vi klev av tåget 16:40 och började springa till spåret där Berntåget skulle avgå ifrån. Trapporna ner från platformen gick finfint. Men vad nu? Inne i gångtunnel började köbildningen och mer oväntat (för en som aldrig korsat franska-schweiziska gränsen) var det passkontroll! Första gången Spårvagnskonudktören var på en sådan på en järnvägsstationen. Jaja, nu var det bara att stå kvar i kön och glömma 16:45-tåget.


En stund senare hittade vi till platformen där nästan tåg, 17:10 avgår mot Bern. Kvällens destination var alltså Bern eftersom Spårvagskonduktören var ganska sugen på att återbesöka staden efter fjollårets besök.


Klockan var strax innan 19 när vi klev av i Bern. Det var en fredagkväll och turistinformationen stängde kl19 och nekade oss från att gå in. Jahupp, då var det bara att gå mot en karta med förhoppningen att hitta ett vandrarhem. Äntligen lite tur efter denna dag.. På en gatan som leder mot centrum hittade vi en karta med boende utmarkerade och tack vare Spårvagnskonduktörens tidigare besök i Bern kunde vi hitta stället utan nån omväg.


Väl framme på vandrarhemmet var det kö till incheckningen - många spontana tågluffare var det! När det var vår tur fick vi reda på att vi fick de två sista bäddar och damen bakom disken sa åt folket bakom oss att stället är fullbokat för kvällen. Vandrarhemmet var av helt okej standard; den var även del av Hostelling International vilket betydde en rabbat på ungefär 10%! Totalt kostade övernattningen ungefär 270kr (inkl rabatt) och då inklusive frukost samt WiFi.


Efter ha dumpat ryggsäckerna på vandrarhemmet blev det en vandring på stadens gator. Ute på stora torget pågick en konsert som drog mycket folk och Bussföraren från Keolis insisterade i att köpa mjukglass medans Spårvagnskonduktören var grymt sugen på prova schweizisk öl efter 10 timmar på tåg utan AC.


Nåja, Bussföraren från Keolis fick sin glass (som inhandlades på konserten!) och vi hittade ett indiskt stället som hade öl (så enkelt var det inte att hitta krogar, inte ens på en ferdagkväll..). Ölen smakade mindre än Lapin Kulta vilket gjorde oss fundersam över alkoholhalten..

Några öl senare var det dags att vandra tillbaka till vandrarhemmet. Vi tog en omväg förbi järnvägsstationen för att studera nattlivet men så spännande var det inte - folk på kontinenten är ju fulla dygnet runt och det går liksom att köpa 5.2or i vilken kiosk som helst.. Ingen Sverige här inte.

Och så får vi avsluta detta avsnitt med en bild på stadshuset/landstingshuset/rådhuset (kommer ej ihåg vilket av dem)s baksida, sett från vandrarhemmet. När vi kom in till sovsalen (med 16 bäddar) runt midnatt hittade vi salen (som tidigare var tom förutom oss och två andra) fylld med ett gäng amerikaner som uppenbarligen aldrig har besökt Europa tidigare..

Av Yujin Zhang - 18 september 2011 12:23

Efter en rejäl frukost där utbudet var bättre än de flesta 2/3-stjärniga hotell (och fräscha lokaler främst av allt) var det dags att spendera dagen på att utforska staden Luxembourg.



Vi börjar med en bild på vandrarhemmet; den måste vara som sagt nybyggd, eller åtminstone nyrenoverad. €19 p/p/natt inkl. frukost - billigare än så kommer man nog inte iaf vid högsäsong och bokning på plats.


Eftersom tanken var att köpa en 24-timmarsbiljett för €4,50 bestämde vi oss att det var lika bra att köpa biljetten redan på bussen vid hållplatsen utanför vandrarhemmet och på så sätt slipper vi bära ryggsäcken och gå till jvstn (vilket iofs är inte så långt men lite bökigt att tränga sig förbi all människor på Luxembourgs smala gator).


En stund senare klev vi av vid järnvägsstationen och letade efter förvaringsboxarna. Skyltarna ledde oss till platformen och vidare till det vita huset till vänster på bilden. Nån förvaringsboxar hittade vi inte, snarare en person som stod bakom en disk och tog hand om väskorna. Ett littet kvitto fick vi tillbaka där det stod summan som ska betalas när vi hämtar ut väskorna, dock senast kl21 samma dag.


Nåja, nu var det dags att digga lite bussar. Denna gata (med jvstn mitten av bilden) var nån sorts av huvudgata där de flesta bussar tog för att komma till "centrum" så vi gick längs gatan till centrumet.


I Luxembourgs lite äldre delar kunde man såklart hitta - ja - turister! Främst japaner denna gång. Ingen bussar går i detta kvarter och lugnt, fritt från buller och andra oljud jmf med resten av Luxembourgs centrum.


Och då var det dags att åka lite bussar efter ha fotat minst en bild av varje bussmodell. Irisbus av olika modeller verkar dominera bussflottan i denna stad och förutom dem finns även Scania OmniCity, MAN, Setra, Merca och Neoplan. Ingen Volvo verkar trafikera denna stad..


Dessa Irisbus verkar ha motor från Renault och konstruktionen påminner ganska mycket om Renaultbussar i Frankrike. Observera bakmotorn som tar upp hela "bakväggen".


Universitetsområdet i Luxembourg. Alla bussar som spårvagnskonduktören och bussförare från Keolis fick åka i denna stad hade fungerande AC och temperaturen var ändå bra över 25 grader. Bussoperatörerna i Stockholm och SL kanske borde åka hit och kolla hur det ska gå till?


Efter besöket till Universitetsstaden var det dags att åka stadens längsta tätortslinje, som bl.a passerar flygplatsen (behöver landet verkligen en flygplats?)...


...och hamnade i nån by nånstans i utkanten av Luxembourg ville.


På vägen tillbaka till centrum behövde båda en pisspaus varför det blev avstigning här...


... efter ha sett bajamaja som syns till vänster. Observera hagstighetsskylten (eller klistermärke?) på stolpen till höger. Här mitt i solen var temperaturen bra över 30 grader och vindstill. Tur man hade vatten så det räckte.


Nåja, det blev lite mer bussåkning och de flesta linjer hann åkas. Senare på eftermiddagen blev spårvagnskonduktören sugen att åka till "John F Kennedy-Platz" och efter lite motorvägsåkning hamnade vi tydligen i Europa politiskt centrum. Halva EUs faciliteter verka ligger i detta område.. Och inte bara halva EUs, utan halva bussnätet i landet Lxembourg verkar också stanna vid denna hållplats.


Nästa stopp blev nån "P+R"-ställe, dvs park n ride, alltså infartsparkering. Det är ganska popis i landet; många bussar hade destinationer som började med "P+R".


Och så tillbaka till jvsten för 50:e gången samma dag. Nu har de hunnit spärra av huvudgatan då Tour de France skulle tydligen passera staden denna dag.


Bussarna fick vända och köra tillbaka samma väg de kom.


Ett snabbt besök till mataffären för att köpa middag blev det innan vi hämtade baggaget.


För snart är det ombordsstigning på tåget. 19:30 mot Nice!


Tåget bestod av franska vagnar av olika typer.

Hälften av tåget hade dessutom destination Portbou i Spanien, vilket skylyten i väntsalen inte upplyste om.

Ganska långt tåg var det också, hela 16 vagnar om det var rätt räknat.


Såklart hade vi sista vagnen och fick därför gå hela tåglängden...


Den obligatoriska diggarbilden.


O en bild på hela tåget som verka aldrig ta slut.


Interiörbild på vagnen. Väldig 70-talskänsla i vagnen och toa bestod av ett rör som rann ner till banvallen. Kanske därför hela Luxembourgs station luktade piss?


En del av tågflottan i Luxembourg med franska vagnar närmaste oss.

Kvällssolen precis efter vi korsade gränsen till Frankrike.


I Nancy fick tåget stå över en timme troligen pga det vi i Sverige kallar för "invänta anslutning" på TGV-tåget till vänster. En timme efter tidtabell drog vi vidare söderut, nu vagnen fylld till sista platsen.


Av Yujin Zhang - 25 augusti 2011 12:07

Då fortsätter vi med resan. Dagen innan har vi åkt runt i Hamburg och diggat lite bussar och avslutade kvällen med mat på Reeperbahn och hemgång runt kl22. Under timmarna vi var borta visade det sig att de snygga britiska brudar har checkat ut och istället har vi fått sex italienska killar i rummet istället. Lite mindre ögongodis men det spelade kanske mindre roll när vi skulle ändå upp kl5 dagen efter.


Plannen för denna morgon var att åka till Hauptbahnhof med S-Bahn för att ta IC2194 men väl framme vid Altona insåg vi att tåget började redan härifrån varför det kändes ganska onödigt att stiga upp så pass tidigt för att hinna med S-Bahn och all marginal vad det innebär. Spårvagnskonduktören kunde nästan svära att vid sökningen på bahn.de visade IC2194 sig att börja vid Hbf men men...så kan det bli ibland. Ingen skada gjord, morgonen var varm och lugn, inte en människa i sikte och så var det drygt 40min innan avgång då.

  

Under tiden diggade Spårvagnskonduktören de tyska ICE-tågen och funderade över varför vi inte åkte tåget till vänster (med destination Basel) direkt till Mannheim. Men juste! Det var för att spårvagnskondutkören ville åka NBS Köln-Frankfurt för tredje gången med ICE3!

  

Efter Baseltåget har stuckit dök vårt tåg upp, backandes in. Under sommarhalvåret heter avgången IC2194 och består av lok och vagnar men övriga tider så är denna avgång annonserad som ICE Sprinter, nån sorts expresståg/pendlingståg ungefär som X2000 Stockholm-Göteborg non-stop.

  

Tåget har destination Köln och har uppehåll förutom Dammtor och Hauptbahnhof i Hamburg, även Essen och Dusseldorf och har gångtid på 3 timmar 43 minuter. Körsträckan är ungefär 55mil och det ger medelhastiget på drygt 157km/h. Tåget i frågan har STH200 och på vissa sträckor kändes det som att vi gick väl över 180km/h. Lite intressant känslan med lok och vagnar och den hastigheten; absolut ingenting man får uppleva i Sverige iaf! Eftersom det var semestertider och få turister kände till det här tåget så var vagnen inte ens halvfull utan hade som högst 5-6 andra resenärer.

  

På tåget erbjöds en enklare form av severing i form av kondutkör och vagn ungefär som på flyget. Men vi var inte så sugna att köpa någoting därifrån eftersom frukosten var redan inköpt dagen innan på Lidl inne i stationshuset Altona.


Sex minuter efter tidtabellen ankom vi till Köln Hbf. Spårvagnskonduktören var i Köln senast i våras för att hälsa på en gammal kompis medan för Bussförare från Keolis var det hans första gång (liksom alla andra ställe vi kommer besöka).

  

I Köln var bytestid ungefär 75min och det kändes lite kort att hinna vandra i stadens centrum speciellt när den ligger en bit bort. Då gick vi ut åt andra hållet istället och diggade bussar istället med domkyrkan i bakgrunden. Ingenting spännande här heller, bara massa Citaro.

  

Och snart var det dags att borda denna ICE3 med destination Basel. Denna avgång, ICE505 körs även i samarbete med Lufthansa och har alltså ett flygnummer också. Tåget är mult och denna dag var första vagnen i tågets färdriktning reserverad för flygplanspassagerare. Mentaliteten verkar vara, "tänk flygplan åk tåg", t/fr Frankfurt flygplats och man har tom en flygvärdina från Lufthansa ombord! När Spårvagnskonduktören åkte samma sträcka ifjoll fast med en avgång några timmar senare (Köln-Schweiz linje har styv tidtabell på 60/120-min trafik) så var hela första tågsättet reserverad för flygresenärer men efter lite förhandling fick vi platser i Loungedelen. Denna gång spelade det mindre roll eftersom även denna gång (precis som resan Köpenhamn-Hamburg) ville föraren gömma sig bakom gardinnen så det blev ingen utsikt från Loungeavdelningen framåt.

  

I somras när Spårvagnskonduktören åkte kom hastigheten bara upp till 283km/h men denna gång lyckades vi med 303km/h.

  

Ja det går fort!

  

Drygt en o halv timmar senare hamnade vi i Mannheim, troligen samma spår som Baseltåget i Hamburg använde nån timme innan.

  

Mycket betong och tråkiga färger i denna station, ganska typiskt utseende på många tyska stationer tycker Spårvagnskonduktören.

  

Som sagt, det var mult på denna avgång. Observera att tåget kom dessutom precis i tid (annonserad ank 12:29, avg 12:35). 


Snabbt byte av platform så var det dags att åka lite RegioExpress och dubbeldäckare!

  

Så här ser övervåningen ut och på nåt sätt känns tåget som en äldre variant av SJs X40.

  

Med detta tåg åkte vi hela vägen till sin slutstation, Saarbrucken. Denna sträckan rekommenderas eftersom hela resan kändes som att vi åkte på en bibana mellan två större metropoler men vid de flesta uppehåll så hade vi ändå anslutning med andra tåg. Det var inte många som åkte hela vägen och i vår vagn så var det bara en annan gubbe som åkte hela vägen. De flesta klev av längs vägen (tåget var fullsatt vid avgång från Mannheim Hbf) och vid ankomst var det bara en handfull kvar (som syns på bilden).

  

Under resan till Saarbrucken började det regna; första regnet sen resan börjades. Lite regn gör väl ingen skada, speciellt när man har sandaler på sig hehe. Från Saarbrucken tog vi denna buss till Luxembourg Gare eftersom det visade sig vara lite knepigt att ta sig från Mannheim till Luxembourg med enbart tåg (ett av förslagen från bahn.de var att ta TGV sista biten, 30min för €18? Näää). På DBs hemsida samt bussföretagets hemsida skriver de att man måste reservera platser i förväg och sagt o gjort gjorde vi det på DBs resebutik i Saarbrucken, €14 p/p blev det, inte så mycket billigare än TGV iaf, men med en garanti att vi kommer med. Vad händer sen vid påstigning? Jo, alla köpte var sin biljett - direkt från föraren. Ja då var det det med att reservera platser i förväg då... Det skulle vara intressant att veta vem det är som har beställt denna trafik mellan Saarbrucken-Luxembourg, om det är DB, CFL (Luxembourgs motsv), själva bussföretaget (egentrafik) eller en annan distans?

  

Även under denna resa regnade det för det mesta men det spelade mindre roll då vi satt i bussen. Nu började vi uppleva en helt annan körstil än det man är van vid i Sverige. Lite högre farter, lite mindre marginal o mycket mer spänning :D På bilden - passerar snart gränsen till Luxembourg,, om några hundra meter!

  

Pga av renovering av motorvägen hamnade vi i köer på den sista 10-15km till Luxemourg, stillastående köer. Då bestämde föraren att ta en lokalväg in till staden och vi var inte ensamma om det - även på lokalvägen var det stillastående köer. Men som tur så fanns det bussfil MOT staden och med högra fram- och bakhjul på trottoarkaten dundrade vi vidare mot Luxembourg.


Drygt 70min efter tidtabellen, ca 17:50 var vi framme i Luxembourg Gare. Vi gick genast in i stationshuset och letade upp turistbyrån som visade det stänga kl18; vilken tur! Fr.o.m hade vi nämligen inga reserverationer på vandrarhem så det gällde att hitta tak över huvudet för natten först av allt. Personen bakom disken gav oss en broschyr och pekade något ointresserad på vad som är "Luxembourgs enda vandrarhem". Ok då drar vi väl dit då! Eftersom ingen av oss har varit i staden förut bestämde vi att åka buss på den korta sträckan för att vara säker att vi hamnar rätt. Halv sju på kvällen klev vi in i vandrarhemmet och bokade två sängar för kvällen. €19 p/p det gick det på och då ingick även frukost, vilket ansågs att vara helt ok pris på en lagom nyrenoverad (eller nybyggt?) vandrarhem.


Nedan följer några bilder från Luxembourg utan nån vidare beskrivning eller bildext:                  


Efter en promenad tillbaka till stadens centrum besökte vi en matbutik precis vid järnvägsstationen och köpte oss var sin frysta påse Nasi Goreng i tron att det fanns kök i vandrarhemmet. Men icke! Nu är vi ute på kontinenten och inte i Sverige längre vilket betyder att vandrarhemmen har inga kök! Vad gör man då? Ja...Bussföraren från Keolis kom på iden att lägga påsarna i varmt vatten så maten blir någolunda tinad... Smakade det bra? Nja...bättre än ingen mat alls. :)  

  Och avslutningsvis en bild på vandrarhemmet och akvedukten som tågen använder. Fortsättning följer!

Av Yujin Zhang - 21 augusti 2011 16:18

Kvällen innan avslutade med ett besök på Reeperbahn och efter en mindre god natts sömn (sovsalen bestod av 8 sängar och såklart snarkade en av gästarna mer än B9S med motorfläkt). Vi började dagen med att handla frukost på Lidl som låg inne i stationen Altona och därefter övertalade jag Bussföraren från Keolis att ta en sväng till stationsområdet och kolla om det fanns någonting spännande där.


  

Kolla vad vi hittade! Ett biltåg från okänt ort har precis kommit till Hamburg Altona och avlastning av bilarna pågick.


  

Hamburg Altona tillhör en av stationerna på kontinenten där man erbjuder biltågsservice med destinationer som Munchen, Wien mfl. Tanken är alltså att man kan ta med sig bilen på semestern (eller affärsresa?) och under nattfärden sover resenärerna i ligg- och sovvagnarna längre fram i tåget. En grej som Spårvagnskonduktören undrade över var hur man löste problemet med växling. Eftersom tåget backas in (för att få bilvagnarna i slutet) betyder detta att nån gång måste man växla om så att bilvagnarna hamnar "längst fram" lagom till slutdestinationen så att man kan lasta av bilarna i rätt håll (annars hamnar dom längst bak ju).


  

Nåja, det gällde att inte stirra för länge på avlastningen - vi har ju resten av Hamburg att upptäcka. Några steg senare hamnade vi utanför stationsbyggnaden där bussterminalen låg och det var dags att digga lite bussar.


  

Tyvärr var utbudet på bussmodeller inte så värsta stort i Hamburg utan det mesta bestod av Citaro kort- och ledvagnar av olika årsmodeller. Någon enstaka gång såg vi lite äldre MAN-bussar.


  

Då tänkte vi att köpa 24-timmarsbiljett och upptäcka resten av Hamburg istället med förhoppningen att hitta lite mer variation på bussmodeller. Under tiden vi var där så var det nån sorts strejk i trafiken med oregelbunden trafik, men vi märkte inte av nåt problem. Till Ohlsdorf åkte vi och sedan buss till Barmbak där en del äldre bussar kunde hittas.


  

Efter ha diggat bussar i några timmar tyckte Spårvagnskonduktören att det var dags att åka lite tunnelbana och besöka Hafen. Efter lite åkningar hit o dit med S-Bahn och U-bahn hamnade vi i Landungsbrucken...


 

...och tog en promenad längs vattnet som en del av "måste göra"-grej när man är i Hamburg.


För drygt 2½ år sen var Spårvagnskonduktören i Hamburg under några varma dagar i mars som en del av "språkresa" i tyska 4. Första dagen tog vi elever från Sverige och värdarna i Tyskland en promenad just längs denna sträcka.

  

Och då denna gång kändes det som en bra ide att göra om det med Bussföraren från Keolis eftersom det visar ändå rätt många sidor av Hamburg.

  

Inga hundar på gräsmattan?

  

Efter ett antal besök i Hamburg tidigare så kan man innerstaden hyfsat bra men bestämde att följa skyltarna iallafall bara för att se om man kommer till dit vi vill..

  


Och voila! Vi hamnade visst i Venedig...eh...Rathaus. En del av Hamburg påminner faktisk lite om Venedig, fast med nyare byggnader då.. 


  

Det var varmt och kvavt ute så vi bestämde oss att åka lite S-Bahn och hoppas på att hitta nån trevlig ort att digga lite bussar i. Till slut stod det mellan Wedel eller Pinneberg men efter lite titt i kartan visar det sig att Wedel påminnde oss väldigt mycket om Hässelby strand, dvs banan tar slut mitt i ett bostadsområdet utan nån vidare förbindelse längre bort, bara matarlinjer. Pinneberg däremot gav mer en känsla av Märsta, där regionaltågen stannar och ett större utbud av matarbussar.


Huset till vänster är stationshuset för S-Bahn och ungefär vid cykelställetfinns stoppbocken där S-Bahn stannar. Bussterminalen ger en känsla av Orminge centrum, dvs bara en raksträcka med ett par hållplatser, varför det blir ganska trångt när alla matarbussar ska avgå samtidigt efter en ankommande S-Bahn. Här hittade vi fö även en fyrsiffrig linje, linje 6664!

  

70 meter bort har vi det "riktiga" stationshuset Pinneberg för RE. Väntsalen var lika övergiven som vilket stationshus som helst i Norrland...

  

En timme senare och lite mer diskussion om huruvida man skulle åka matarbussen till Wedel och S-Bahn till Altona bestämde vi att ta raka vägen till Altona istället och besökte Lidl ännu en gång för att handla mat inför morgondagens tågresa. Denna gång hittade jag denna flaska 1.75L jäger men det var inte det smidigaste att ha med i baggaget tyckte vi. Priset var däremot absolut inget problem...

  

Klockan lite efter 18 och det blev lite allmänt segt så det blev en vandring till stationsområdet, sätta sig på första bästa bänken med en öl i handen och digga lite tåg. Eller rättare sagt, känna sig som en äkta alkis.

  

Stege till höger används för biltågen när passagerare ska kliva på/av från övervåningen på bilvagnarna.

  

Nämen kolla! Nu kommer kvällens avgående biltåg!

  

Det var väldig många personer i orange värselkläder...så många samtidigt har man aldrig sett i Sverige. Denna gång var det vagnar från österrikiske ÖBB med tåg till Wien.

  

En stund senare kom även biltåget till Munchen med DBs vagnar.

  

Utanför stationshuset såg det ut så här..

  

Vänder man på ryggen ser man kön med bilar. Frågan är om det är "först in först ut" eller "först in SIST ut"?

  

Nu var det kväll och Spårvagnskonduktören var sugen på Gyros men det var inte lätt att hitta ett ställe som serverar Gyros med Pommes i Altona (eller Hamburg öht). Ett säkert kort var däremot Reeperbahn där gatorna är fyllda med antingen strippklubbar eller ja...gyrosställe.

  

Bussföaren från Keolis har under dagen tjatat om att prova ölen med Cola och efter många besök i olika butiker hittade vi till slut flaskan. Spårvagnskonduktören däremot var lite sugen på shotta kleiner Feigling ("Little Coward") som han prövda förra gången han var i Tyskland. Vad smakar Kleiner Feigling? Jo, tänk er vanlig vodka och en matsked med socker.


Med alkohol i blodet avslutade vi denna kväll hemgång relativ tidig, nästa dag börjar redan om några timmar!  


Av Yujin Zhang - 20 maj 2011 22:57

Hade turen att få sista tjänsten i onsdags vilket betydde 690 hem. Jag har åkt 690 många gånger både till och från stan, för det mesta t/fr jobbet men också efter sena kvällar i stan.


Denna onsdag var det no exception och jag klev på bussen vid Odenplan. Eftersom det är studenttider just nu så är dessa nattbussar alltid fullsatta även på vardagar. Vid Stadsbiblioteket stod en massa människor som visade sig att alla skulle med min 690. Såklart har de varit på fest nånstans och var sugna att ha efterfesten på bussen. Idag var jag inte riktigt på humöret så jag satte mig längst fram. Föraren har jag åkt med flera gånger på 690 i flera år och jag visste att resan inte skulle vara nåt problem.


Vi lämnade Stadsbiblioteket -7½ med typ 2-3 platser kvar. Vid Valhallavägen (läs: KTH) klev yttligare ett gäng ombord så nu var bussen fylld till sista platsen. Vid Albano kom en annan nykter resenär fram och sa att han skulle vidare med 694 (som fö bara går en gång per natt på vardagar om jag minns rätt) och föraren erbjöd sig direkt att ta kontakt med RTL och be de vänta. RTL svarade ganska omgående och sa att 694, 695 och 697 kommer att invänta oss. Väl framme vid Danderyds sjukhus stod alla de tre bussar vid sin respektive hållplats och väntade trots att vi låg nästan -10. En del människor klev av medan en del nya klev på och vi lämnade Danderyds sjukhus nån min senare. Vid Mörby centrum klev en kille på och ville till Milstensvägen. Som bekant så kör 690 numera vid Ensta-Tibbleskolan-Grindtorp nu istället för Enebyberg, men eftersom 695 (eller är det 691?) redan gått sa föraren att han kunde åka med iaf och han kunde stanna vid korsningen där 690 svänger höger på Stockholmsvägen och angör hpl Trädgårdsvägen (bara en hpl bort). Efter vi lämnade hpl Almvägen ropade föraren ut i högtalaren efter den resenär som skulle till Milstensvägen men han dök aldrig upp så när vi väl hade nått korsningen stannade föraren bussen och ropade en gång till och väntade ett tag tills kille gick fram och sedan visade föraren vägen och kille klev av. Drygt 12min senare klev jag av vid min hpl och bussen var nästan tom och så kom man hem in out piece again.


Hur var hans körstil då? Jo, tusen gånger bättre än Söderlallares iaf (som älskar att hålla 20km/h på Birger Jarlsgatan trots det är tom på trafik). Efter vi lastade färdigt vid Stadsbiblioteket höll han full fart, drygt 55-60km/h nerför Odengatan och lastade vid Valhallavägen. På Roslagsvägen kom vi upp på 75km/h utan problem, även om vissa resenär hade lite svårt att hålla i sig pga de kurviga vägar där just nu. Nerförsbacken efter Universitetet norra tog han med full gas så vi var nära att nå 80km/h och passerade hpl Frescati i full fart. Efter hpl Bergshamra södra tog han påfarten till E18 lite väl hårt så att hela bussens vänstra sida skrapade på marken och det hördes ganska tydligt, iaf för mig som var bland de få nyktra på bussen.


Efter Danderyds sjukhus, Mörby centrum och E18 hamande vi på lokalvägen i Täby där han höll 60-65km/h genom Grindtorp-Täby-Ensta-Visinge, ingen klagade och alla visste också vart de skulle av. Efter hpl Täbyvägen började raksträckan förbi Norrortsleden och här var vi nära att toppa 90km/h men bussen var en sådan typ som är spärrad runt 90km/h. Full gas höll han iaf fram till vi var inne i Täby kyrkby. Ymervägen och därefter full gas igen, 55-60km/h förbi Täby kyrkby och vips så var man inne i Vallentuna kommun och snart dags för mig att kliva av.


Föraren låg alltså i genomsnitt 10-15-20km högre än hastighetsbegränsningen. Men hur låg vi tidtabellsmässigt till då? Jo vi kom -7 till min hållplats, alltså körde vi knappt ikapp nånting. Men detta är nattbuss i Stockholm också, det är ganska sällan de har en rimlig tidtabell :D Ingenting för söderlallare mao :D


//Yujin

Av Yujin Zhang - 10 april 2011 18:17

Och så lider denna helg mot sitt slut. Sitter här i nån datasal på KTH och tänkte komma igång med programmeringen som jag ligger såååå mkt bakom just nu men får se hur mycket man får gjort ikväll.


Lördagen bjöd på jobb på Spårväg City 11:31-19:58 och det va mycket folk det. Huvudsaken var att alla var jättetrevliga och det hände ingenting "out of the ordinary" förutom på sista varvet där några ungdomar ville bråka med mig. Det fick de inte utan de fick gå av vid nästa hållplats och så var den saken gjort.


Efter jobbet blev det raka vägen hem för jag var så trött från arbetsdagen samt dålig sömn natten innan. Några timmars sömn senare vaknade jag och så blev det saöndag. Även idag stod Djurgården på schema fast på Djurgårdslinjen och idella basis. Åkte en halvtimme senare än lördag till Djurgården och det fick bli vagn 333 denna gång. Dagen gick hyfsat snabb och det var inte mer tjat än vanligt om det där med att enbart SLs kort gäller på museispårvagnen. Under dagen lyckades jag även ragga en Spårväg Citytjänst för morgondagen, 10:29-19:04 vilket är jättebra för jag är sugen på att jobba på City igen främst för att det är lite mer människor i rörelse.


Dagen slutade 17:22 och nu, drygt en timme senare sitter jag och bloggar. Tanken är att efter jag har lagt upp detta inlägg så ska jag börja med programmeringen, men vi får se hur det kommer gå.


/Y

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se