Nu har det hunnit bli 30 juli och nationaldagen i Schweiz närmar sig (1 aug). Att fira Schweiz nationaldag stod dessvärre inte med på schemat utan ikväll ska det åkas tåg. Men vi backar några timmar och ser vad denna lördag juli anno 2011 har att bjuda.

Efter en rejäl frukost a la hotellstil checkade vi ut, klättrade uppför berget/kulle/hög som Bern ligger på - vaför tog vi inte hissbana upp? Jo...officiella anledning är väl att det kostade mer än vad vi hade i schweiziska franks.

Det blev ett obligatorisk besök till järnvägsstationen för dumpning av ryggsäckorna och sedan digga lite bussar precis utanför järnvägsstationen.

Spårvagnskonduktören var sugen på att fota lite ledbussar och spårvagn på denna "gågata" men blev lagom besviken när han insåg att man höll på bygga om bakom fotografen varför alla bussar och spårvagnar hade omlagda körvägar. Nåja, en promenad på denna gatan blev det iallafall.

Målet var ett återbesök till björnparken som ligger mitt i staden, andra sida denna bro (fast nu har vi redan korsat bron, så björnparken ligger bakom fotografen). I bakgrunden syns en Volvo B10LA CNG, den vanligaste busstypen i denna stad, förutom alla gamla Merca.

Här är bron som fotografen stod på förra bilden. Vid besöket förra året hade man byggt ett antal trappor a la plattan i Stockholm så att man kunde sitta och doppa fötterna i floden (det är ju trots allt 30 grader en sommardag i denna stad) och svalka sig, vilket många gjorde och njöt av utsikten. Till våra besvikelse byggde dem ett staket vid detta besök vilket gjorde det omöjligt att komma nära vattnet. Nåja, viker man kroppen åt höger så har man iaf några björnar att glo på och en kanin eller två..

Efter besöket vid björnparken knallade vi vidare och hittade denna parkeringsplats med några stoppförbudsskyltar för många...

Som tidigare nämnt brukar det vara 30 grader en vanlig sommardag i denna stad och den 30 juli var det inget undantag. Så här dags på eftermiddag började vattnet i 2 liters flaskorna sina och behovet på drickbart vatten växte. Spårvagnskonduktören kom på att vid fjolårets besök tipsade en bekant i stad att man kunde dricka vatten som komer från dessa fontäner. Ja bra ide tyckte vi och fyllde på vattenflaskorna och tog många klunkar.

Men ajdå..vänder man på ryggen inser man att det rinner vatten under dessa galler ja då dök ju frågan upp om det var det vatten som pumpas upp i fontänen... tror inte vi behöver veta svaret och ni behöver heller inte veta vad vi hittade i dessa akvedukter.

Nåja, vandringen tillbaka mot järnvägsstationen fortsatte och längs vägen hittade vi denna klump med människor som stod still och blockerade vägen. Vad kollade de på?

Inte så mycket mer än denna klocka - det finns säkert nån historia bakom den och står säkert med på alla turistguider men för oss var intresset för den var ungefär lika stor som efterfrågan på koldioxid.

Folkmassan stod såklart i vägen för övrig trafik och man hade vakter (=fas3 jobb?) som försökte vinka bort folk så bussen kunde sväng höger. Bussmodell - en Volvo B10LA CNG (som vanligt).

Framme vid järnvägsstationen och lunch stod näst på listan. Att hitta ett käkställe inom tätorten som tar någolunda humana priser (betänk också att man i Norden redan har rätt höga priser) var i princip en omöjlighet och det var ingen ide att köpa en bussbiljett för att åka ut till ingenstans för att käka billig mat för bussbiljetten i sig var..ja. En kvart senare lyckades vi hitta en kiosk som sålde dönner för motsv 85SEK och med en halvliters Cola blir det ca 120SEK. Ja okej vi är på semester, vi kan gå med på det, men nu dök en annan grej upp, nämligen att vi hade inte tillräckligt pengar i deras valuta och var absolut inte intresserad av att ta ut mer franks. Euron hade vi däremot och då dök chansen upp att förhandla.. Några ordbyte i tyska (blandat med svengelska) kom vi undan med €20 totalt.

Efter maten knallade vi upp till bussterminalen och digga lite regionalbussar, som kördes av Posten. Postbussar lever kvar i Schweiz! (om än bara märket...).  

Det är en lördag i Bern, Schweiz och nationaldagen var på måndag så det såldes fyrverkerier lite överallt. Kan knännas lite konstigt att sälja fyrverkerier mitt under sommaren, även för en kines som är rätt van med fyrverkerier under dec-jan-feb. MIGROS är annars en livsmedelsbutik som är rätt populär i Schweiz som motsvarar ICA eller Coop (eller vänta, Coop finns i Schweiz!).

Ett besök i MIGROS resulterade i detta inköp; nån sorts kaka för att fira - juste - nationaldagen. Alla bageri sålde dessa (Augustkuchen?) fast med varierande pris, varav det billigaste som vi kunde hitta fanns i MIGROS. Ja man blir dumsnålt på sådana resor och det slutar alltid med att man ångrar att man inte spenderade lite mer pengar när man väl är hemkommen.

Efter besöket i matbutiken var det dags att lämna Schweiz huvudstad och åka till den staden som man annars förknipper Schweiz med (förutom Geneve då), nämligen Zurich. Eftersom vi valde att inte använda interrailkortet denna dag valde vi att köpa en separat tågbiljett till regionaltåget ("IR" - interregional) på en resa på drygt 85min. Priset för denna resa då? 376SEK. Och ni som klagar över att SJ har höga priser! Försök hitta ett "Reg", regionaltåg som SJ kör, på 80min, som kostar lika mycket! Innerst inne känns det som att det hade varit billigare att använda en interraildag och pröjsa på nån annan resa istället.. 

Vagnarna var däremot utan tvekan fräscha och beläggningen var inte så hög denna lördagseftermiddag. Sitterplatserna var kanske inte de mest bekvämma tyvärr...

Uppehåll i Olten - en knutpunkt om Spårvagnskonduktören kommer ihåg rätt, för vidare färd mot Basel, bla.

Kollar man ut genom fönstret kan man se lite uppställda vagnar på bangården; påminner lite om Roslagsbanans dubbla dörrblad.

Färgen på dessa vagnar ger en östeuropeisk eller kommunistisk känsla...

Och så kan man såklart också digga naturen under större delen av resan. Tyvärr fanns eluttaget bara vid ändena av vagnen och då troligen avsett främst för städare men platserna var upptagna så laddning av telefonen gick inte så bra.

Nästa station Zurich, slutstation, tåget vänder. Det var precis det som gällde för tågsättet. Spetsvändning var det i Zurich tillbaka mot Bern. Denna lördagseftermiddag var det många som ville åka ifrån Zurich som det syns på bilden.

Banhallen i Zurich Hbf. Nu återstod drygt 6 timmar innan vårt tåg skulle avgå. Det fick bli det gamla vanliga, leta upp förvaringsskåpen och dumpa ryggsäckorna.

Gatan precis utanför Hauptbanhof är ganska bred och trång; inte så mycket plats fanns över för gående och man har byggt ut sk "undergrounds" a la Londonstyle här under denna gatan så att man ska kunna korsa gatan och komma upp till diverse platser, t.ex spårvagnshållplatsen rakt fram i bilden eller där fotografen står.

Följer man spåret däremot så blir det lite mer stadskänsla med spårvagn, människor överallt och minimalt med bilar (det är väl ändå det europeiska idealet?). Nåja, efter en dags vandring i Bern och en tröttsam resa på 85min som kostade knappt 400SEK tyckte vi att det var dags att sitta, vila och bara studera stadslivet lite. Tror det eller ej råkade det finnas några rader med bänkar precis bakom fotografens rygg...

...som visade sig vara ganska bra ställe att digga lite spårvagnar och studera körstilen i denna stad kontra Stockholm.

Eftersom besöket var knappt sex timmar beslöt vi att inte köpa nån dagkort och istället bara vandra lite hit o dit i denna stad. Här har vi kommit fram till nån sorts knutpunkt för spårvagnarna.

Vandrar man vidare kommer man fram till denna motsv S-bahn station Selnau.

Vänder man blicken 90 grader till vänster ser man en flod fast den kändes inte lika ren som floden i Bern..

Stationen då? Jo, den låg under floden kan man väl säga. Går man nerför trapporna och sedan tar en rulltrappa tiotal meter neråt kommer man fram till denna platform. Som övriga av kontinenten (förutom Frankrike då) fanns det ingen spärrar utan det var bara att kliva på platformen..

Ett tåg kommer in till stationen medans Bussförare från Koelis studerar biljettmaskinen storlek stor som liknar Skånetrafikens motsvarande.

Vandringen fortsatte mot järnvägsstationen och på en korsning lyckades vi hitta en Selectaautomat. Att det fanns en sådan automat på en gatukorsning är rätt ovanlig i sig för en som bor i Sverige men utbudet på automaten föråvande oss ännu mer.. Det märks att butikerna har stängt på söndagarna i denna del av världen...

Och så var det dags att inhandla middag. Spårvagnskoundktören insisterade i att besöka Coop mittemot järnvägsstationen eftersom det finns ett hörn där man får köpa chicken nuggets, lökringar, pommes och allt annat friterade lösvikt. Utan nån vidare kommentar från Bussföraren från Keolis hamnade vi i butiken och stund kom vi ut från butiken med var sin påse med 4-5 kartonger med friterad mat a la lösvikt.

Såklart var det obligatoriskt att inhandla alkohol. Spårvagnskonduktören blev rätt förtjust i Löwenbräu, vilket lät tyskt, tills Bussföraren från Keolis vände på burken och visade pantärket "1 SEK".. Jahupp, så var det med det märket. Vad blev det då? Jo, två burkar öl med Coops eget märke! Garanterad 100% schweiziskt (...eller tyskt).

Medans vi käkade i järnvägsstationens källare med alla förvaringskåp och några skumma butiker funderade Spårvagnskonduktören om mobiltelefonen inte riktigt har slagit genom i denna stad mitt i Europa.. Telefonautomater verkar helt klart fortfarande ha en viss marknad för att motivera antalet automaterna, eller så hade dessa bås andra funktioner.

På bottenvåningen kunde man digga denna Routemaster fast med reklma för cigg - nånting som aldrig hade gått i Sverige?

Nu börjar det närma sig kväll och ryggsäckorna är hämtade från skåpen och promenad går mot tavlan med avgående tåg.

22:40, EN Wiener Walzer stod på meny denna kväll och som det syns avgår tåget från Gleis 7.

Inte bara vi som fotar tåg.

Denna lördagskväll hade vi inte samma tur som fjolåret. Kursvagnen till Budapest visade sig vara fullbokade enligt försäljningen i Bern och bekräftades vid en genomgång i egen person. Förra året fick vi t.o.m råd att inte köpa till platsreservation för att det var så få i denna kursvagn.. En annan detalj är att kursvagnen är renoverad denna gå, med bla vackumtoalet medan förra året var det bara ett rör rakt ner mot marken, alltså samma standard som franska vagnar. Nyhet för i år är även att kursvagnen till Prag är borttagen och istället har CNL en egen avgång mot Prag..

Vi fick nöja oss med ÖBBs vagn som tog oss till Wien. Från Wien kopplades kursvagnarna till det ordinarie tåget mot Budapest med ett uppehåll på drygt 30min. Reservationsuppgifter för vår kupe; tyvärr har alla samma destination, 6 personer i en kupe för 6 personer.

Någon bekväm kväll blev det absolut inte ty 6 personer är alledelles för många för att njuta en nattågsresa. Man fick sitta spikrakt upp och ha benen 90 grader och ändå slog knän mot personen mittemot dig. Jobbig värre..

Men natten gick sakta men säkert förbi och några timmar senare har man kommit ett tiotal mil längre österut...