På sista avsnittet klev Spårvangskonduktören och Bussförare från Keolis ombord på nattåget med destination södra Frankrike. Under nattens gång har det varit livligt på vagnen där vi satt, som bestod 90% av folk på ett och samma ursprung och pratade ett språk som uppebarligen inte var franska. Nånstans längs vägen hamnade dessutom en resenär i bråk med konduktören ombord varpå det fick bli ett ofrivilligt uppehåll på nån bangård utan platformar. Två andra konduktörer dök upp från var sitt håll i tåget och alla tre tog tag i den passageraren och avvisade honom från tåget. Eftersom varken Spårvagnskonduktören eller Bussföraren hade ork eller lust att plugga franska i grundskolan och gymnasiet fattade vi inte vad som förorsakade bråket.

Efter lilla dramatiken med resenären lyckades Spårvagnskonduktören blunda nån enstaka timme strax efter midnatt och vaknade senare med denna utsikt. Det märks att vi har hamnat söderut i Europa nu.

Destinationen var som sagt södra Frankrike med biljetterna till Marseilles (men eftersom tåget blir ett dagtåg efter Marseille behövde man inte någon reservation ifall man vill vidare till Nice) och längre än så åkte vi inte med tåget. Tanke för dagen var att besöka nån stad mellan Marseille och Nice för att sedan ta dagens enda TGV direkttåg till Geneve senare på eftermiddagen.

Den plan fungerande inte riktigt som vi hade tänkt oss - fransmän var tydligen inte lika flexbila som tyskarna. Inte kan man bara hoppa på ett TGV tåg som man gör med tyska ICE... Jaja, vi hittade ingen bra förbindelse med TGV och uppsökte därför biljettkontoret bara för att få beskedet att ALLA TGV avgångar från Marseille till Lyon var fullbokade för dagen och enda realistisk förbindelse till Geneve var regionaltåg med byte i Lyon, som avgår ungefär 1½ timmar efter vårt nattågs ankomst.

Längre än så kom vi inte på vad som blev ett jättekort besök i Marseille...

...och vänder man på ryggen ser man vägen som leder till nånstans (centrumet?)...nån vidare lust att upptäcka kvaret runt järnvägsstationen fanns icke då staden stank från piss och minst tre stycken döda pippi låg och ruttnade på gräsmattan... Ingen vidare syn - kanske var det lika bra att dra härifrån så snart som möjligt.

En bild på stationshuset. Det var inte så mycket folk som vandrande omkring och inne i byggnaden fanns militärfolk ungefär var femte meter - förhöjda beredskap av nån anledning? Eller kanske bara vardagen i franska järnvägsstationer?

I vilket fall knattade vi vidare till tåget. Eftersom stationen i Marseille är en säckstation och folkflödet går i en riktning så tyckte fransmännen att man inte behövde nån mer skylt än den som finns vid stoppbocken. Tåget var långt, många vagnar och hade absolut ingen passagerare; nån destinationslapp kunde inte heller hittas på dörren men eftersom det var ett regoinaltåg och vi har giltiga biljetter så spelade det ingen roll även om man hamnade fel.

Klockan var strax efter 9 när regionaltåget mot Lyon rullades ut från Marseille - en stad inte värt att besöka igen. På vår vagn fanns inga fler passagerare och ACn var också såklart trasig.

På grund av det korta uppehållet i Marseille hann vi aldrig med frukost och nu ges därför en chans att få igen en missad måltid, bestående av sockerbröd, sardiner och prinskorvar med kötthalt på 25%.....

Vid en vandring genom tåget lyckades Spårvagnskonduktören hitta en dörr med en handskriven lapp som talade om tågets destination...eller så var det ingen som orkade ta ner lappen. Ja...har nog inte varit med om ett land där det har varit krånligare och mer ovälkommnande. Den sista timme innan avstigningen ökade beläggningen i vagnen från 0% till bra över 80%, så visst, det finns nog en och annan passagerare som vågat sig på äventyret med franska tåg.

Många timmar senare så var man äntligen framme. Här var temperaturen ännu högre än Marseille; ungefär 33 grader blev det denna sommareftermiddag. Som vanligt är första punkten mat. En fördel med järnvägsstationer på kontinenten (som Sverige är rätt dåligt på) är att ha stora mataffärer precis invid järnvägsstationen a la Coop Forum eller ICA Maxi och inte bara nån ICA Express.. I vårt fall hittade vi Carefour där ännu mer sockerbröd inhandlades tillsammans med 4st 2L mineralvatten och lite annat smått och gott.

Stationsbyggnaden, som många andra stora städer är vl integrerat i området. Det fanns lite mer folk i denna järnvägsstation jmf med Marseille men det kan också ha berott på att klockan har passerat 12.. Inne i byggnaden var det trappgånger, planskilda gångar kors och tvärs utan nån symmetri. Tur att det fanns skyltar som guidade oss till rätt platform; bra att man iaf i denna del av världen använder arabiska siffrorna och inte andra konstigheter för att visa spårnummer.

Enligt skylten ska det vara ett regionaltåg men vad är det här? Får man åka TGV iaf? Nääää....sån tur hade vi såklart inte. TGVn hade destination Lille och ett snabbt titt inne i dem gav en ganska tung 70-talskänsla. ICE3 känns såååå mycket bättre. :D

Men snart upptäckte Spårvagnskonduktör ett problem: det fanns två tåg med samma avgångstid från samma spår, ena till Geneve och andra till Saint Gervais. Det stod en kort text brevid båda destinationer men såklart var det bara på franska. Utrop gjorde också och man hörde ordet Geneve ganska många gånger, ja, antagligen om att Genevedelen är ena ändan av tåget och man delar på tåget nånstans längs vägen. Spårvagnskonduktören frågade en annan passagerare vad som gäller och vi reda på att "det främre tågsättet fortsätter till Geneve". Aa okej problemet löst, eller?

...såklart inte. Tåget kom in på platformen 10 minuter efter annonserad avgångstid utan fungerande destinationsskyltar på utsidan. Så sprang vi (och många andra) till första vagnen bara för att inse att det står "Saint Gervais" på skyltarna. Nämen vad nu? Japp....det visade sig att föraren bytte körriktning så det som var första vagnen när tåget kom in till platformen hamnade nu längst bak. Tåget i sig såg ut som Stockholms X60 och bestod av tre enheter så det var inte värt att försöak springa til enheten i mitten när tåget redan var 10 minuter sent - vi får lösa det med konduktören istället. Det var mycket folk på tåget, ungefär som morgonrusningen i Stockholmstrakten men skillnaden var att många hade baggage och bestod av turister. När konduktören kom var hans första fråga "are you going to Geneva?" O så fick vi reda att vi kunde byta i och bara i Bellegarde. Detta sa konduktören till många runt omkring oss - vi var nog inte ensamma om att kliva på "första" vagnen i tron att den hade destination Geneve.. Framme i Bellegarde flydde hälften av människorna i vagnen och började språngmarschen mot första enheten - ingen vågade ta enheten i mitten då dess destination var oklart.

Resan vidare till Geneve gick bra utan nåt vidare problem. När vi började närma oss Geneve insåg Spårvagnskonduktören att det skulle gå ett tåg mot Bern om drygt 6min, kl16:45. Vi klev av tåget 16:40 och började springa till spåret där Berntåget skulle avgå ifrån. Trapporna ner från platformen gick finfint. Men vad nu? Inne i gångtunnel började köbildningen och mer oväntat (för en som aldrig korsat franska-schweiziska gränsen) var det passkontroll! Första gången Spårvagnskonudktören var på en sådan på en järnvägsstationen. Jaja, nu var det bara att stå kvar i kön och glömma 16:45-tåget.

En stund senare hittade vi till platformen där nästan tåg, 17:10 avgår mot Bern. Kvällens destination var alltså Bern eftersom Spårvagskonduktören var ganska sugen på att återbesöka staden efter fjollårets besök.

Klockan var strax innan 19 när vi klev av i Bern. Det var en fredagkväll och turistinformationen stängde kl19 och nekade oss från att gå in. Jahupp, då var det bara att gå mot en karta med förhoppningen att hitta ett vandrarhem. Äntligen lite tur efter denna dag.. På en gatan som leder mot centrum hittade vi en karta med boende utmarkerade och tack vare Spårvagnskonduktörens tidigare besök i Bern kunde vi hitta stället utan nån omväg.

Väl framme på vandrarhemmet var det kö till incheckningen - många spontana tågluffare var det! När det var vår tur fick vi reda på att vi fick de två sista bäddar och damen bakom disken sa åt folket bakom oss att stället är fullbokat för kvällen. Vandrarhemmet var av helt okej standard; den var även del av Hostelling International vilket betydde en rabbat på ungefär 10%! Totalt kostade övernattningen ungefär 270kr (inkl rabatt) och då inklusive frukost samt WiFi.

Efter ha dumpat ryggsäckerna på vandrarhemmet blev det en vandring på stadens gator. Ute på stora torget pågick en konsert som drog mycket folk och Bussföraren från Keolis insisterade i att köpa mjukglass medans Spårvagnskonduktören var grymt sugen på prova schweizisk öl efter 10 timmar på tåg utan AC.

Nåja, Bussföraren från Keolis fick sin glass (som inhandlades på konserten!) och vi hittade ett indiskt stället som hade öl (så enkelt var det inte att hitta krogar, inte ens på en ferdagkväll..). Ölen smakade mindre än Lapin Kulta vilket gjorde oss fundersam över alkoholhalten..

Några öl senare var det dags att vandra tillbaka till vandrarhemmet. Vi tog en omväg förbi järnvägsstationen för att studera nattlivet men så spännande var det inte - folk på kontinenten är ju fulla dygnet runt och det går liksom att köpa 5.2or i vilken kiosk som helst.. Ingen Sverige här inte.

Och så får vi avsluta detta avsnitt med en bild på stadshuset/landstingshuset/rådhuset (kommer ej ihåg vilket av dem)s baksida, sett från vandrarhemmet. När vi kom in till sovsalen (med 16 bäddar) runt midnatt hittade vi salen (som tidigare var tom förutom oss och två andra) fylld med ett gäng amerikaner som uppenbarligen aldrig har besökt Europa tidigare..