Nu har det hunnit bli 30 juli och nationaldagen i Schweiz närmar sig (1 aug). Att fira Schweiz nationaldag stod dessvärre inte med på schemat utan ikväll ska det åkas tåg. Men vi backar några timmar och ser vad denna lördag juli anno 2011 har att bjuda.

Efter en rejäl frukost a la hotellstil checkade vi ut, klättrade uppför berget/kulle/hög som Bern ligger på - vaför tog vi inte hissbana upp? Jo...officiella anledning är väl att det kostade mer än vad vi hade i schweiziska franks.

Det blev ett obligatorisk besök till järnvägsstationen för dumpning av ryggsäckorna och sedan digga lite bussar precis utanför järnvägsstationen.

Spårvagnskonduktören var sugen på att fota lite ledbussar och spårvagn på denna "gågata" men blev lagom besviken när han insåg att man höll på bygga om bakom fotografen varför alla bussar och spårvagnar hade omlagda körvägar. Nåja, en promenad på denna gatan blev det iallafall.

Målet var ett återbesök till björnparken som ligger mitt i staden, andra sida denna bro (fast nu har vi redan korsat bron, så björnparken ligger bakom fotografen). I bakgrunden syns en Volvo B10LA CNG, den vanligaste busstypen i denna stad, förutom alla gamla Merca.

Här är bron som fotografen stod på förra bilden. Vid besöket förra året hade man byggt ett antal trappor a la plattan i Stockholm så att man kunde sitta och doppa fötterna i floden (det är ju trots allt 30 grader en sommardag i denna stad) och svalka sig, vilket många gjorde och njöt av utsikten. Till våra besvikelse byggde dem ett staket vid detta besök vilket gjorde det omöjligt att komma nära vattnet. Nåja, viker man kroppen åt höger så har man iaf några björnar att glo på och en kanin eller två..

Efter besöket vid björnparken knallade vi vidare och hittade denna parkeringsplats med några stoppförbudsskyltar för många...

Som tidigare nämnt brukar det vara 30 grader en vanlig sommardag i denna stad och den 30 juli var det inget undantag. Så här dags på eftermiddag började vattnet i 2 liters flaskorna sina och behovet på drickbart vatten växte. Spårvagnskonduktören kom på att vid fjolårets besök tipsade en bekant i stad att man kunde dricka vatten som komer från dessa fontäner. Ja bra ide tyckte vi och fyllde på vattenflaskorna och tog många klunkar.

Men ajdå..vänder man på ryggen inser man att det rinner vatten under dessa galler ja då dök ju frågan upp om det var det vatten som pumpas upp i fontänen... tror inte vi behöver veta svaret och ni behöver heller inte veta vad vi hittade i dessa akvedukter.

Nåja, vandringen tillbaka mot järnvägsstationen fortsatte och längs vägen hittade vi denna klump med människor som stod still och blockerade vägen. Vad kollade de på?

Inte så mycket mer än denna klocka - det finns säkert nån historia bakom den och står säkert med på alla turistguider men för oss var intresset för den var ungefär lika stor som efterfrågan på koldioxid.

Folkmassan stod såklart i vägen för övrig trafik och man hade vakter (=fas3 jobb?) som försökte vinka bort folk så bussen kunde sväng höger. Bussmodell - en Volvo B10LA CNG (som vanligt).

Framme vid järnvägsstationen och lunch stod näst på listan. Att hitta ett käkställe inom tätorten som tar någolunda humana priser (betänk också att man i Norden redan har rätt höga priser) var i princip en omöjlighet och det var ingen ide att köpa en bussbiljett för att åka ut till ingenstans för att käka billig mat för bussbiljetten i sig var..ja. En kvart senare lyckades vi hitta en kiosk som sålde dönner för motsv 85SEK och med en halvliters Cola blir det ca 120SEK. Ja okej vi är på semester, vi kan gå med på det, men nu dök en annan grej upp, nämligen att vi hade inte tillräckligt pengar i deras valuta och var absolut inte intresserad av att ta ut mer franks. Euron hade vi däremot och då dök chansen upp att förhandla.. Några ordbyte i tyska (blandat med svengelska) kom vi undan med €20 totalt.

Efter maten knallade vi upp till bussterminalen och digga lite regionalbussar, som kördes av Posten. Postbussar lever kvar i Schweiz! (om än bara märket...).  

Det är en lördag i Bern, Schweiz och nationaldagen var på måndag så det såldes fyrverkerier lite överallt. Kan knännas lite konstigt att sälja fyrverkerier mitt under sommaren, även för en kines som är rätt van med fyrverkerier under dec-jan-feb. MIGROS är annars en livsmedelsbutik som är rätt populär i Schweiz som motsvarar ICA eller Coop (eller vänta, Coop finns i Schweiz!).

Ett besök i MIGROS resulterade i detta inköp; nån sorts kaka för att fira - juste - nationaldagen. Alla bageri sålde dessa (Augustkuchen?) fast med varierande pris, varav det billigaste som vi kunde hitta fanns i MIGROS. Ja man blir dumsnålt på sådana resor och det slutar alltid med att man ångrar att man inte spenderade lite mer pengar när man väl är hemkommen.

Efter besöket i matbutiken var det dags att lämna Schweiz huvudstad och åka till den staden som man annars förknipper Schweiz med (förutom Geneve då), nämligen Zurich. Eftersom vi valde att inte använda interrailkortet denna dag valde vi att köpa en separat tågbiljett till regionaltåget ("IR" - interregional) på en resa på drygt 85min. Priset för denna resa då? 376SEK. Och ni som klagar över att SJ har höga priser! Försök hitta ett "Reg", regionaltåg som SJ kör, på 80min, som kostar lika mycket! Innerst inne känns det som att det hade varit billigare att använda en interraildag och pröjsa på nån annan resa istället.. 

Vagnarna var däremot utan tvekan fräscha och beläggningen var inte så hög denna lördagseftermiddag. Sitterplatserna var kanske inte de mest bekvämma tyvärr...

Uppehåll i Olten - en knutpunkt om Spårvagnskonduktören kommer ihåg rätt, för vidare färd mot Basel, bla.

Kollar man ut genom fönstret kan man se lite uppställda vagnar på bangården; påminner lite om Roslagsbanans dubbla dörrblad.

Färgen på dessa vagnar ger en östeuropeisk eller kommunistisk känsla...

Och så kan man såklart också digga naturen under större delen av resan. Tyvärr fanns eluttaget bara vid ändena av vagnen och då troligen avsett främst för städare men platserna var upptagna så laddning av telefonen gick inte så bra.

Nästa station Zurich, slutstation, tåget vänder. Det var precis det som gällde för tågsättet. Spetsvändning var det i Zurich tillbaka mot Bern. Denna lördagseftermiddag var det många som ville åka ifrån Zurich som det syns på bilden.

Banhallen i Zurich Hbf. Nu återstod drygt 6 timmar innan vårt tåg skulle avgå. Det fick bli det gamla vanliga, leta upp förvaringsskåpen och dumpa ryggsäckorna.

Gatan precis utanför Hauptbanhof är ganska bred och trång; inte så mycket plats fanns över för gående och man har byggt ut sk "undergrounds" a la Londonstyle här under denna gatan så att man ska kunna korsa gatan och komma upp till diverse platser, t.ex spårvagnshållplatsen rakt fram i bilden eller där fotografen står.

Följer man spåret däremot så blir det lite mer stadskänsla med spårvagn, människor överallt och minimalt med bilar (det är väl ändå det europeiska idealet?). Nåja, efter en dags vandring i Bern och en tröttsam resa på 85min som kostade knappt 400SEK tyckte vi att det var dags att sitta, vila och bara studera stadslivet lite. Tror det eller ej råkade det finnas några rader med bänkar precis bakom fotografens rygg...

...som visade sig vara ganska bra ställe att digga lite spårvagnar och studera körstilen i denna stad kontra Stockholm.

Eftersom besöket var knappt sex timmar beslöt vi att inte köpa nån dagkort och istället bara vandra lite hit o dit i denna stad. Här har vi kommit fram till nån sorts knutpunkt för spårvagnarna.

Vandrar man vidare kommer man fram till denna motsv S-bahn station Selnau.

Vänder man blicken 90 grader till vänster ser man en flod fast den kändes inte lika ren som floden i Bern..

Stationen då? Jo, den låg under floden kan man väl säga. Går man nerför trapporna och sedan tar en rulltrappa tiotal meter neråt kommer man fram till denna platform. Som övriga av kontinenten (förutom Frankrike då) fanns det ingen spärrar utan det var bara att kliva på platformen..

Ett tåg kommer in till stationen medans Bussförare från Koelis studerar biljettmaskinen storlek stor som liknar Skånetrafikens motsvarande.

Vandringen fortsatte mot järnvägsstationen och på en korsning lyckades vi hitta en Selectaautomat. Att det fanns en sådan automat på en gatukorsning är rätt ovanlig i sig för en som bor i Sverige men utbudet på automaten föråvande oss ännu mer.. Det märks att butikerna har stängt på söndagarna i denna del av världen...

Och så var det dags att inhandla middag. Spårvagnskoundktören insisterade i att besöka Coop mittemot järnvägsstationen eftersom det finns ett hörn där man får köpa chicken nuggets, lökringar, pommes och allt annat friterade lösvikt. Utan nån vidare kommentar från Bussföraren från Keolis hamnade vi i butiken och stund kom vi ut från butiken med var sin påse med 4-5 kartonger med friterad mat a la lösvikt.

Såklart var det obligatoriskt att inhandla alkohol. Spårvagnskonduktören blev rätt förtjust i Löwenbräu, vilket lät tyskt, tills Bussföraren från Keolis vände på burken och visade pantärket "1 SEK".. Jahupp, så var det med det märket. Vad blev det då? Jo, två burkar öl med Coops eget märke! Garanterad 100% schweiziskt (...eller tyskt).

Medans vi käkade i järnvägsstationens källare med alla förvaringskåp och några skumma butiker funderade Spårvagnskonduktören om mobiltelefonen inte riktigt har slagit genom i denna stad mitt i Europa.. Telefonautomater verkar helt klart fortfarande ha en viss marknad för att motivera antalet automaterna, eller så hade dessa bås andra funktioner.

På bottenvåningen kunde man digga denna Routemaster fast med reklma för cigg - nånting som aldrig hade gått i Sverige?

Nu börjar det närma sig kväll och ryggsäckorna är hämtade från skåpen och promenad går mot tavlan med avgående tåg.

22:40, EN Wiener Walzer stod på meny denna kväll och som det syns avgår tåget från Gleis 7.

Inte bara vi som fotar tåg.

Denna lördagskväll hade vi inte samma tur som fjolåret. Kursvagnen till Budapest visade sig vara fullbokade enligt försäljningen i Bern och bekräftades vid en genomgång i egen person. Förra året fick vi t.o.m råd att inte köpa till platsreservation för att det var så få i denna kursvagn.. En annan detalj är att kursvagnen är renoverad denna gå, med bla vackumtoalet medan förra året var det bara ett rör rakt ner mot marken, alltså samma standard som franska vagnar. Nyhet för i år är även att kursvagnen till Prag är borttagen och istället har CNL en egen avgång mot Prag..

Vi fick nöja oss med ÖBBs vagn som tog oss till Wien. Från Wien kopplades kursvagnarna till det ordinarie tåget mot Budapest med ett uppehåll på drygt 30min. Reservationsuppgifter för vår kupe; tyvärr har alla samma destination, 6 personer i en kupe för 6 personer.

Någon bekväm kväll blev det absolut inte ty 6 personer är alledelles för många för att njuta en nattågsresa. Man fick sitta spikrakt upp och ha benen 90 grader och ändå slog knän mot personen mittemot dig. Jobbig värre..

Men natten gick sakta men säkert förbi och några timmar senare har man kommit ett tiotal mil längre österut...

På sista avsnittet klev Spårvangskonduktören och Bussförare från Keolis ombord på nattåget med destination södra Frankrike. Under nattens gång har det varit livligt på vagnen där vi satt, som bestod 90% av folk på ett och samma ursprung och pratade ett språk som uppebarligen inte var franska. Nånstans längs vägen hamnade dessutom en resenär i bråk med konduktören ombord varpå det fick bli ett ofrivilligt uppehåll på nån bangård utan platformar. Två andra konduktörer dök upp från var sitt håll i tåget och alla tre tog tag i den passageraren och avvisade honom från tåget. Eftersom varken Spårvagnskonduktören eller Bussföraren hade ork eller lust att plugga franska i grundskolan och gymnasiet fattade vi inte vad som förorsakade bråket.

Efter lilla dramatiken med resenären lyckades Spårvagnskonduktören blunda nån enstaka timme strax efter midnatt och vaknade senare med denna utsikt. Det märks att vi har hamnat söderut i Europa nu.

Destinationen var som sagt södra Frankrike med biljetterna till Marseilles (men eftersom tåget blir ett dagtåg efter Marseille behövde man inte någon reservation ifall man vill vidare till Nice) och längre än så åkte vi inte med tåget. Tanke för dagen var att besöka nån stad mellan Marseille och Nice för att sedan ta dagens enda TGV direkttåg till Geneve senare på eftermiddagen.

Den plan fungerande inte riktigt som vi hade tänkt oss - fransmän var tydligen inte lika flexbila som tyskarna. Inte kan man bara hoppa på ett TGV tåg som man gör med tyska ICE... Jaja, vi hittade ingen bra förbindelse med TGV och uppsökte därför biljettkontoret bara för att få beskedet att ALLA TGV avgångar från Marseille till Lyon var fullbokade för dagen och enda realistisk förbindelse till Geneve var regionaltåg med byte i Lyon, som avgår ungefär 1½ timmar efter vårt nattågs ankomst.

Längre än så kom vi inte på vad som blev ett jättekort besök i Marseille...

...och vänder man på ryggen ser man vägen som leder till nånstans (centrumet?)...nån vidare lust att upptäcka kvaret runt järnvägsstationen fanns icke då staden stank från piss och minst tre stycken döda pippi låg och ruttnade på gräsmattan... Ingen vidare syn - kanske var det lika bra att dra härifrån så snart som möjligt.

En bild på stationshuset. Det var inte så mycket folk som vandrande omkring och inne i byggnaden fanns militärfolk ungefär var femte meter - förhöjda beredskap av nån anledning? Eller kanske bara vardagen i franska järnvägsstationer?

I vilket fall knattade vi vidare till tåget. Eftersom stationen i Marseille är en säckstation och folkflödet går i en riktning så tyckte fransmännen att man inte behövde nån mer skylt än den som finns vid stoppbocken. Tåget var långt, många vagnar och hade absolut ingen passagerare; nån destinationslapp kunde inte heller hittas på dörren men eftersom det var ett regoinaltåg och vi har giltiga biljetter så spelade det ingen roll även om man hamnade fel.

Klockan var strax efter 9 när regionaltåget mot Lyon rullades ut från Marseille - en stad inte värt att besöka igen. På vår vagn fanns inga fler passagerare och ACn var också såklart trasig.

På grund av det korta uppehållet i Marseille hann vi aldrig med frukost och nu ges därför en chans att få igen en missad måltid, bestående av sockerbröd, sardiner och prinskorvar med kötthalt på 25%.....

Vid en vandring genom tåget lyckades Spårvagnskonduktören hitta en dörr med en handskriven lapp som talade om tågets destination...eller så var det ingen som orkade ta ner lappen. Ja...har nog inte varit med om ett land där det har varit krånligare och mer ovälkommnande. Den sista timme innan avstigningen ökade beläggningen i vagnen från 0% till bra över 80%, så visst, det finns nog en och annan passagerare som vågat sig på äventyret med franska tåg.

Många timmar senare så var man äntligen framme. Här var temperaturen ännu högre än Marseille; ungefär 33 grader blev det denna sommareftermiddag. Som vanligt är första punkten mat. En fördel med järnvägsstationer på kontinenten (som Sverige är rätt dåligt på) är att ha stora mataffärer precis invid järnvägsstationen a la Coop Forum eller ICA Maxi och inte bara nån ICA Express.. I vårt fall hittade vi Carefour där ännu mer sockerbröd inhandlades tillsammans med 4st 2L mineralvatten och lite annat smått och gott.

Stationsbyggnaden, som många andra stora städer är vl integrerat i området. Det fanns lite mer folk i denna järnvägsstation jmf med Marseille men det kan också ha berott på att klockan har passerat 12.. Inne i byggnaden var det trappgånger, planskilda gångar kors och tvärs utan nån symmetri. Tur att det fanns skyltar som guidade oss till rätt platform; bra att man iaf i denna del av världen använder arabiska siffrorna och inte andra konstigheter för att visa spårnummer.

Enligt skylten ska det vara ett regionaltåg men vad är det här? Får man åka TGV iaf? Nääää....sån tur hade vi såklart inte. TGVn hade destination Lille och ett snabbt titt inne i dem gav en ganska tung 70-talskänsla. ICE3 känns såååå mycket bättre. :D

Men snart upptäckte Spårvagnskonduktör ett problem: det fanns två tåg med samma avgångstid från samma spår, ena till Geneve och andra till Saint Gervais. Det stod en kort text brevid båda destinationer men såklart var det bara på franska. Utrop gjorde också och man hörde ordet Geneve ganska många gånger, ja, antagligen om att Genevedelen är ena ändan av tåget och man delar på tåget nånstans längs vägen. Spårvagnskonduktören frågade en annan passagerare vad som gäller och vi reda på att "det främre tågsättet fortsätter till Geneve". Aa okej problemet löst, eller?

...såklart inte. Tåget kom in på platformen 10 minuter efter annonserad avgångstid utan fungerande destinationsskyltar på utsidan. Så sprang vi (och många andra) till första vagnen bara för att inse att det står "Saint Gervais" på skyltarna. Nämen vad nu? Japp....det visade sig att föraren bytte körriktning så det som var första vagnen när tåget kom in till platformen hamnade nu längst bak. Tåget i sig såg ut som Stockholms X60 och bestod av tre enheter så det var inte värt att försöak springa til enheten i mitten när tåget redan var 10 minuter sent - vi får lösa det med konduktören istället. Det var mycket folk på tåget, ungefär som morgonrusningen i Stockholmstrakten men skillnaden var att många hade baggage och bestod av turister. När konduktören kom var hans första fråga "are you going to Geneva?" O så fick vi reda att vi kunde byta i och bara i Bellegarde. Detta sa konduktören till många runt omkring oss - vi var nog inte ensamma om att kliva på "första" vagnen i tron att den hade destination Geneve.. Framme i Bellegarde flydde hälften av människorna i vagnen och började språngmarschen mot första enheten - ingen vågade ta enheten i mitten då dess destination var oklart.

Resan vidare till Geneve gick bra utan nåt vidare problem. När vi började närma oss Geneve insåg Spårvagnskonduktören att det skulle gå ett tåg mot Bern om drygt 6min, kl16:45. Vi klev av tåget 16:40 och började springa till spåret där Berntåget skulle avgå ifrån. Trapporna ner från platformen gick finfint. Men vad nu? Inne i gångtunnel började köbildningen och mer oväntat (för en som aldrig korsat franska-schweiziska gränsen) var det passkontroll! Första gången Spårvagnskonudktören var på en sådan på en järnvägsstationen. Jaja, nu var det bara att stå kvar i kön och glömma 16:45-tåget.

En stund senare hittade vi till platformen där nästan tåg, 17:10 avgår mot Bern. Kvällens destination var alltså Bern eftersom Spårvagskonduktören var ganska sugen på att återbesöka staden efter fjollårets besök.

Klockan var strax innan 19 när vi klev av i Bern. Det var en fredagkväll och turistinformationen stängde kl19 och nekade oss från att gå in. Jahupp, då var det bara att gå mot en karta med förhoppningen att hitta ett vandrarhem. Äntligen lite tur efter denna dag.. På en gatan som leder mot centrum hittade vi en karta med boende utmarkerade och tack vare Spårvagnskonduktörens tidigare besök i Bern kunde vi hitta stället utan nån omväg.

Väl framme på vandrarhemmet var det kö till incheckningen - många spontana tågluffare var det! När det var vår tur fick vi reda på att vi fick de två sista bäddar och damen bakom disken sa åt folket bakom oss att stället är fullbokat för kvällen. Vandrarhemmet var av helt okej standard; den var även del av Hostelling International vilket betydde en rabbat på ungefär 10%! Totalt kostade övernattningen ungefär 270kr (inkl rabatt) och då inklusive frukost samt WiFi.

Efter ha dumpat ryggsäckerna på vandrarhemmet blev det en vandring på stadens gator. Ute på stora torget pågick en konsert som drog mycket folk och Bussföraren från Keolis insisterade i att köpa mjukglass medans Spårvagnskonduktören var grymt sugen på prova schweizisk öl efter 10 timmar på tåg utan AC.

Nåja, Bussföraren från Keolis fick sin glass (som inhandlades på konserten!) och vi hittade ett indiskt stället som hade öl (så enkelt var det inte att hitta krogar, inte ens på en ferdagkväll..). Ölen smakade mindre än Lapin Kulta vilket gjorde oss fundersam över alkoholhalten..

Några öl senare var det dags att vandra tillbaka till vandrarhemmet. Vi tog en omväg förbi järnvägsstationen för att studera nattlivet men så spännande var det inte - folk på kontinenten är ju fulla dygnet runt och det går liksom att köpa 5.2or i vilken kiosk som helst.. Ingen Sverige här inte.

Och så får vi avsluta detta avsnitt med en bild på stadshuset/landstingshuset/rådhuset (kommer ej ihåg vilket av dem)s baksida, sett från vandrarhemmet. När vi kom in till sovsalen (med 16 bäddar) runt midnatt hittade vi salen (som tidigare var tom förutom oss och två andra) fylld med ett gäng amerikaner som uppenbarligen aldrig har besökt Europa tidigare..